Skriften

Ibland, när jag känner för att fascineras över de små sakerna i livet, funderar jag på det skrivna ordet. Jag tänker inte i denna korta text göra anspråk på att presentera några nya idéer. Istället är den här texten mer tänkt som en tecknens lovsång. För hur bedårande är inte alla dessa små, svarta tecknen? Och hur fantastisk är inte deras funktion.

Skriftspråket uppfanns antagligen någon gång efter jordbrukets uppkomst och människors övergång från migrerande grupper till permanent bebodda i större samhällen. Det gick inte längre att i huvudet komma ihåg allt som behövde kommas ihåg i ett samhälle. Därför började man först mycket enkelt göra avtryck i mjuka lerplattor någonstans mellan Eufrat och Tigris. en säck vete, två säckar råg. tretton kor, sju getter, och så vidare.

Man började tillägna vissa kombinationer av streck särskilda ljud. Dessa ljud kunde kombineras för att skapa komplexa samlingar ljud. Med detta föddes något oerhört. Förmågan att fånga ord. Skriften var född.

En människas liv är inte långt. Jämfört med livets historia på den här planeten är våra liv blott en hundradel av ett ögonblick. Under denna korta tid skulle jag hävda att våra ord är det viktigaste vi producerar. De är, tillsammans med handlingar, det som gör oss till dem vi är. Är jag snäll, är jag ond, är jag korkad, är jag smart, är jag vacker eller ful? Vad tänker jag på, vad drömmer jag om? Hur smakade lunchen idag, (den var god).

Att dela med sig av sina upplevelser och idéer är nog en av grundbultarna i mänskliga relationer. Men utan skriften är vi begränsade. Begränsade av tiden vi lever i, av platsen vi kallar vårt hem, av hur högt vi kan vråla, av hur många som vill lyssna. Skriften låter oss stiga över dessa hinder. Den ger människor en chans att få sina idéer, sina upplevelser, bedömda i en annan tid, på en annan plats. Kanske ser framtiden på den bespottade med blidare ögon. Kanske vinner den utfrysta stort stöd på andra sidan jorden.

Långt efter vår död, och spridd med hjälp av boktryckarkonsten till platser vi aldrig besökt, kan våra ord överleva. Skriften, utgjord av små, svarta tecken överskrider tid och rum. Den förenar oförenliga människor. Placerar olika åsikter bredvid varandra i prydliga paragrafer. Den kommer ihåg det du glömt. Den meddelar dina begravningsanvisningar när du inte själv inte finns kvar och den förmedlar inbjudan till ditt dop innan du är född.

The Written Word

Sometimes when I feel like pondering the smaller things in life, I think about the written word. I’m not going to claim to present any new ideas in this short text. Rather, this text can be seen as an ode to the written word. For how fascinating are not all these little, black symbols? And how amazing are not their properties.

The written word was likely invented some time after the appearance of agriculture and man’s shift from being wandering groups, to permanent settlers in larger societies. It was no longer possible to keep in one’s head everything that needed to be remembered in a society. So somewhere between Euphrates and Tigris they began to make imprints in soft plates of clay. One bag of wheat, two bags of rye, thirteen cows, seven goats, and so on.

They began to associate certain combinations of lines with specific sounds, these sounds could then be combined to create complex sequences. And with this something tremendous was born. The ability to catch words: writing. A human life is short. Compared to life’s history on this planet our lives are but a fraction of the blink of an eye. During this short time I would claim that our words are the most important things we produce. They are, together with actions, what make us who we are. Am I nice, am I evil, am I stupid, am I smart, am I beautiful or ugly? What do I think about, dream of? How was the lunch today (it was tasty).

To share one’s experiences and ideas with others is one of the foundational bolts of human relations, but without the written word we are limited. Limited by the time in which we live, by the place we call home, by how loud we can exclaim and by how many that want to listen. The written word lets us transcend these limitations. It gives people a chance to have their ideas and experiences be judged in another time, in another place. Perhaps the future will regard the scorned with kinder eyes. Perhaps the alienated will win great support on the other side of the globe.

Long after our death and spread by the art of printing to places we have never been, our words may survive. Writing, consisting of small, black symbols, exceeds time and space. It unites people who seem impossible to unite. Places different opinions next to each other in tidy paragraphs. It remembers that which you have forgotten. It communicates your funeral wishes when you yourself are no longer here and it invites to your baptism before you are even born.