En gång stod där en liten gosse

Invid örgrytevillans grind

Och solens strålar smekte varligt

Hans lilla fjuniga rosen kind

Han skulle hedra den gamla ätten

Av igelblåblodigt stolta män

Och var han gick såg han släktporträtten

Av folk som ruttnat för länge sen

A little kid was standing outside his villa in Örgryte,

a posh area of Gothenburg

He was supposed to honor his family of blue-blooded, proud men

whose portraits are hanging on the walls

Hans pappa söp och sköt älg i skogen

Hans namn var aktat och vida känt

Han spela golf och han satt på krogen

Och slet för födan som disponent

Och lilla mor gick i päls om våren

En pudel var hennes bästa vän

Hon var aktiv i lottakåren

Samt i djurskyddsföreningen

His dad drank and shot moose in the woods

his name was known and revered

His mother wears fur coats in spring and a poodle is her

best friend

Och detta arv blev han lärd att bära

Och tala rent med en fin accent

Och uti trägårn bjöd mor på sherry

Och skröt för grannfrun som var docent

Om hur han red och sjöng i hembygdskören

Och såg belevad och välväxt ut

And he carries this heritage with him

and has been taught to speak (and behave) eloquently

and gracefully

(Like a young man of his lineage should)

Men när som allt verkar ljusast för en

Står ofta sorgen bak nästa knut

Det kom en dag då vår magre yngling

Tog parti mot sin egen far

Och han blev du med hembiträdet

Och tog dom fattiga i försvar

Det kom en dag då han hördes fisa

På morsans fyrtiotreårsfest

Hon flög till New York som tröst och lisa

Och kom hem med en fullblodshäst

But when everything is going well,

hard times are to be expected, soon

He went against his father, befriended

the maid

and defended the poor

He was heard farting during his mothers fourtythird birthday-party

she flew to New York to console herself

Så blev han hippie så som sig borde

Håret växte i ren protest

Han slog sig fri, men vid middagsbordet

Där var han alltjämt en punktlig gäst

As is expected,

he became a hippie

and grew his hair in protest

He broke free but at the

dinnertable he was always

a punctual guest

Det var en slashas ur societeten

Som tog studenten med fem i snitt

Om kvällen bodde han på “kometen”

Där han drack rödvin och rökte kitt

Och där satt snusande herrskapsjäntor

Som stred för kvinnan med stolt förakt

Där satt bohemer som kört på tentor

Och skrek om arbetarklassens makt

Och man citerade stora hjärnor

Ens egen var nästan lika fin

Och under höstnattens frusna stjärnor

Kröp man hemmåt med viktig min

He graduated high school with the best grades

but in the evenings he’d sit at the divebar ‘the comet’

drinking redwine with the bohemians and intellectuals

speaking about the power of the working class

Quoting big brains and grand ideas

As though one’s own was equally big

Men han blev äldre, och så med tiden

Fick han allt ädlare ideal

Och det blev jaget och individen

Som skulle frälsas från ångestkval

Och hans primalskrik ljöd i natten

Så folk fick för sig där pågick mord

Han gjorde upp med sin svåra barndom

För alla damer vid krogens bord

But as he grew older,

his ideals matured

And it was no longer the

we

that was going to save him,

but the

I

He spoke about his difficult childhood

to all the ladies in the bar

Och till Paris for han på stipendium

För en hägrande doktorshatt

Och för att supa på dom små kafeer

Där filosoferna fordom satt

Det låg ett skimmer över Sartres dagar

Då Paris var ett paradis

Att dom med tiden fick rätt sura magar

Var bara visdomens dyra pris

He went to Paris with a scholarship

to get a phd

but also to drink at the small cafés

where the philosophers used to sit

Paris is no longer what it was in the days of Sartre

when it was a paradise

Their sour stomachs

was just the price of wisdom

Men du som lyssnar, och fick betala

Käre broder, du tillhör dem

Som aldrig kommer nån vart i livet

Men disponentsonen vände hem

För han ska hedra den gamla ätten

Av igelblåblodigt stolta män

Som ännu flinar från släktporträtten

Fast dom har ruttnat för länge sen

But you, dear listener,

who had to pay,

dear brother, you belong to those

who won’t go anywhere in life

But the son came home

to honor

his family of blue-blooded, proud men

who are still smirking from the portraits on the walls

even though they are long dead